Mattis dagbok (efter SCT)

DAG 15

03.03
Svarar på mejl och tänker: ”Då har jag varit här i 22 dagar”. Min kamrat Dise (mitt stora konsertdragspel) är inne på 10000-låtarsservice hos Karlssons Musik strax utanför Kungsbacka. Jag ligger inne för, strax, 63-årsservice på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hemma i Flogsta sitter min nyinköpta ZOOM H6 (inspelningsmackapär) på sitt stativ (kanske Dragans kusin) och småslumrar. I den finns två hyfsade inbyggda mikrofoner. Man kan koppla till fyra externa. Martin i Sundsvall har två Sennheisermikar jag ska få låna.

Sen ska jag låna ytterligare två mikrofoner för rumsackustiken. Låtlistan håller på att mogna. Själva jaget, musikern, slumrar och mognar för tillfället. När jag och Dise kommer hem, ”då blir det åka av”, som min gamla pappa brukade säga. Det innebar ofta en vild resa i skogen med Emils häst och vagn över stock och sten. Hjulen, på något vis, klev över stock och sten. Ungefär som hjulen på Långbens bil när kan ska nerför berget. Då blir det åka av. Jag längtar.

Dagar när jag inte har något annat inbokat, än en träff med Dise, är underbara.

Vaknar. Klär på mig. Äter frukost strax efter Maggie och Clara. De går runt 07.30 till sina universitet, Maggies Universitet. Maggie Andersson University. Där är hon både rektor, prefekt, postfekt och allt däremellan. Jag är hennes hemmapappa, slav, dragspelare och älskare. Allt i samma person. Clara cyklar till sitt Rosendalsgymnasium, Clara Andersson Rosendal University. Där är hon både elev och lärare samt riskgrupp. I riskgruppen kan vad som helst hända.

Jag borstar tänderna, kollar att dörren är låst, sträcker på mig det där lilla extra och går värdigt nerför trappan till källaren. Där väntar, troget som en hund, Dise. Tillsammans ska vi göra en ny dag. Försöker ofta börja i stillhetens tecken. Något mjukt, något för luften i spelet. Något som får Dise att andas och uppleva smekningar. Sen blir det åka av. Vad hette Emils häst?

”Mi märr ho lunkar fälle me’ 
fast ho så knägelbenter e’
va gör fäll dä?”

Godmorgon!

Nu kallar bingen igen. 

07.01
Jaha. Det blev några sovtimmar till. Drömde att jag höll på att ramla ner från ett tak, femte våningen. Någon fick tag i mig och på något kraftfullt sätt blev jag räddad. Själv kunde jag inte göra nåt. Drömtydning? 

16.00
Johan och Petter är här och fixar med en släkthemsida (Toivainen). Störtmysigt. Jag har dessutom just varit på röntgen.

Jag är från och med idag befriad från skyddsisoleringen. Känns oerhört skönt. Personalen börjar tala i termer av permission och utskrivning. Känner att jag inte riktigt hinner med i omställningarna. Ska jag (Petter och Johan sjunger ”Las Vegas - Martin Stenmark”) verkligen få komma ut ur kryptan? Har jag snart gått igenom alla prövningarna? Tack alla ni som orkat följa mig i mina skriverier från sjukhuset! 

Musik
Oblivion av Astor Piazzolla från Buenos Aires med Matti Ason Band och Johans klarinettsolo!

DAG 16 

06.11
Gerulaitis. Vitas Gerulaitis: ”känd som en av världens främsta tennisspelare under andra halvan av 1970-talet och första halvan av 1980-talet. Gerulaitis, som bäst rankad som världstrea i singel 1978, avslutade sin internationella tävlingskarriär 1986.”

Varför vaknar jag med honom i mitt huvud. Har inte tänkt Gerulaitistanken på 35 år. Och så dyker han upp så här. Oinbjuden. Vad är meningen tro, alla drömtydare?

06.35
Ssk Anna Svensson kommer in och gratulerar mig på min 63-årsdag. Hon smörjer mitt ansikte.

07.29
Hungrig!

18.21
Nu börjar det hända saker. Preliminärt ska jag skrivas ut på fredag fm. Blodvärdena att stigit tillfredställande. Känns läskigt. Har inte varit hemma på 23 dagar. Känns som fem månader. Tur att ni har orkat följa mig. 

Musik
Idag blir det festmusik som hyllar min pappa. Mina föräldrar drev Restaurang Matsgården i Gamla Uppsala mellan 1967 och 1992. 1981 skiljde de sig, men pappa var kvar i 25 år. Där hände det mycket. Höjdpunkten på året var, förutom somrarna, vårarna och höstarna, vintrarna. Skämt åtsido: adventssöndagarna var det julbord med massor av folk.

Det kunde ibland vara tre fulla sittningar på en söndag: kl 12, 14 och 16. Det fanns fyra rum, två där nere och två däruppe. Ibland var det helt hysteriskt med folk. Det kunde vara över 100 på varje våning i varje sittning. 600 pers samma dag alltså. Inte alltid, men det hände.

Men jag satt lugnt vid pianot, och doftade på blommorna. Nej, jag satt som en ryttare vid pianot och försökte fylla stället med Tomtarnas Vaktparad av Kurt Noak, känd från TV. Då gick min pappa igång. Fullt med folk, många som han kände, han var mitt i smeten och tillråga på allt Tomtarnas Vaktparad.

Jag kan se honom komma bärande på ett fat med en stor julskinka med ena handen, visslande, med mig vid pianot och knäppandes med den andra handens fingrarna. ”Känn takten”, kunde han få ur sig ibland och sken som en sol.

Det finns ett ställe i Jolly Caballero som påminner mycket om just Tomtarna och min pappas knäppande. Lyssna vid ca 1.41 in, där bär pappa alltid in julskinkan samtidigt som han strålar, visslar, knäpper och marscherar i takt.

Jolly Caballero är komponerad av Pietro Frosini på, gissningsvis, 1930-talet. Frosini, Dragspelets trollkarl, föddes 1885 på Sicilien men flyttade ca 1905 till USA och jobbade i vaudevillebranchen. På 20-talet började den verksamheten dö ut bland annat p.g.a. Radio och TV. Frosini fick fast anställning på en radiostation där han jobbade flera decennier fram till sin död 1951.

Man hade inte tillgång till så mycket inspelat material, utan musikerna spelade helt enkelt live i studion. Torsdagar var det ofta dragspelspremiärer med Frosini som utvecklade och visade på dragspelets möjligheter utanför den vanliga repertoaren. Det var ofta arrangemang av klassisk musik av olika slag.

Jolly Caballero är en Paso Double. Det är en av de tio stilar man dansar i när man tävlar i latinamerikansk dans. Betyder ungefär ”Glad kavaljer”. Det var min pappa det: en riktigt glad kavaljer.

DAG 17

07.30
Började dagen i all hast. Frukost och sedan iväg till infektionskliniken för inhalation av Pentacarinat som ska skydda mot lunginflammation.

Efter någon timme tillbaka på rummet (=hemma). Mådde dåligt. Trött, snurrig, och allmänt borta. Under några timmar var det osäkert om jag skulle kunna åka hem i morgon. Vid lunch och ett-tvåtiden kom jag dock igen. Ev. var det en allergisk reaktion.

Sista brevet till Dragan
Tack kompis. Du har verkligen ställt upp i alla lägen. Stadig och ståtlig har du stått där vid min sida och burit mina bördor. I morgon ser det ut som att jag ska lämna dig. Vi ses nog aldrig mera. Hur tar man farväl av någon som man vet att man aldrig mera ska träffa? Jag kan bara hoppas att du på din framfart ska träffa och hjälpa många i min situation. Ta det lugnt på det sätt som endast du kan. Var ödmjuk och inlyssnande utan att stövla på med egna sanningar. Jag kommer att sakna dig. Tack!

Dragan jobbar vidare med sitt och jag försöker starta en fortsättning på mitt liv. Exakt hur jag ska sikta vet jag inte, men musiken kommer att finnas där, hela tiden. För mig själv eller med släkt och vänner.

Musik

Nisse och Matti spelar Boeves psalm av Lars Hollmer. Finns på CD:n ”Utflykt med damcykel. 

DAG 18

10.42
Spännande dag. Rond om en stund. Får se vad läkaren har för planer för min framtid. Natten blev dock rörig. Vaknade fyra gånger med blöta och kalla kläder och lakan. Ev. ett resultat av pågående nertrappning av morfin. Får se om läkaren köper den förklaringen. 

13.05
Rond med Mattias Mattsson, min cancerläkare: ”Du har inte dragit på dig någon infektion vilket brukar vara mera regel än undantag. Jättebra tagning vilket innebär att alla blodvärden stiger snabbt med de nya blodstamcellerna. Du har en lindrig GvH som inte är oroande just nu och, avslutningsvis, ingen njurpåverkan. Efter 25 dygn så skriver jag ut dig. Åk hem.” 

Musik
Den här låten har Johan och jag spelat många gånger i olika sammanhang de senaste 20 åren. Det är ett lite udda och roligt arr av en traditionell polka. Det är den fantastiske Lars Holm från Malmö som tänkt till. Lars var länge lärare på musikhögskolan i Malmö och Köpenhamn. Inte att förväxlas med Lars Hollmer, dragspelaren från Nyvla utanför Uppsala. Inte heller att förväxlas med konstnären Lars Holm som bor bara några hundra meter från Nyvla där Lars Hollmer härjade i sitt hönshus.

Nej, den här Lars Holm bor i Malmö och här laborerar han bl.a med taktarterna så att överraskningar uppstår. Mycket roligt tycker vi som spelar. Här har vi utökat arret med Nisse Sparf på fiol. Lars Holm är nestor för, vågar jag nästan säga, alla dragspelare i Sverige. Han var den förste dragspels/accordeonpedagogen i Sverige som på 60-talet utbildade sig i Tyskland tror jag att det var.

Jag träffade honom första gången i Bollnäs 1982 där han var ledare för en dragspelskurs och jag var i rummet bredvid och höll i en sommarkurs i tvärflöjt tillsammans med Bernt Asplund. En kväll höll Lars en egen solokonsert i Bollnäs kyrka. Fantastiskt fint. Det är ett starkt minne. Klarinettpolkan (i Spotify) 

DAG 19 

11.41
Märklig känsla. Hemma igen. Välkänt men ändå som om det är för första gången. Min helt fantastiska familj med Clara, Petter, Gustav och Maggie cyklade just iväg för att fira min svärmor Anna-Britas 90-årsdag. Johan och Sofia är på Arlanda på väg till Barcelona.

Jag går omkring som pånyttfödd. I en gammal, delvis känd, kropp. Men också märkliga känslor av nytt. Ser mitt eget hem som i ett nytt ljus. Här har jag bott i snart 23 år. Nu känns det som att börja med nya ögon, nya tankar, nya känslor.

Lyssnar på radions P2 hela förmiddagen med Tjajkovskij, Arvo Pärt och andra härligheter med bl.a. störtmysige Eric Schüldt som presentatör. Som en livets gryning. Tack alla som följer mina tankar. Känns oerhört värdefullt. En bekräftelse av livet utifrån. Skulle kännas mycket mera ensamt utan era tankar.

21.50
Mår pest!

Musik
Oblivion betyder glömska. Det är en komposition av Astor Piazzolla som jag spelat i flera olika arrangemang genom åren. Här ett för soloaccordeon. Piazzolla föddes i Buenos Aires 1921 och har fått axla mycket av tangons konsertanta musik från 50-talet och fram till sin död 1992. Han utvecklade tangomusiken med hjälp av jazzharmonik och klassiska influenser till en stil som kom att kallas Tango Nuevo.

Accordeon är ett dragspel med melodibas. Ett vanligt dragspel har dels bastoner samlade inom en oktav som man använder i sina komp på olika sätt, dels ”kopplade ackord”, vilket innebär färdiga dur-, moll-, dur7- och dimackord. Något annat finns inte. Det kallas för standardbas.

Om man har tillgång till ett accordeon (dragspel med melodibas) så öppnar sig helt nya världar. Man har ca fyra oktavers omfång i basen där man har nästan samma möjligheter som en pianist. Basgångar och egna ackordkombinationer. Helt fantastiskt. Och, om jag vill och har en converter, kan jag mitt i musiken, snabbt växla mellan melodibas och standardbas. Converter innebär att jag i samma instrument har båda standarbas och melodibas som jag lätt skiftar emellan. Oblivion Solo. 

DAG 20

DAG 21

10.31
Tack alla fina människor som orkar följa mitt projekt. Det är oerhört värdefullt att ha er med. Stegen känns, om möjligt, lite lättare.

Tänk vilken makalös sjukvård vi har när det behövs. Här på Blodavdelningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala finns mängder med underbara människor som gör allt som står i deras makt för att jag ska stå ut. Det finns ett rum för både mig och min underbara Maggie som sover här hos mig. 

Maggie sjunger för mig i nattens mörker för att jag skall finna ro. Känner en enorm tacksamhet mitt i det tunga och jobbiga. Och barnen. De kommer hit och sprider sin glädje. Alla mina älsklingar, vilken oerhörd tillgång inte minst i svåra tider.

16.23
Hemma igen. Solen gassar, våren är på gång.

20.29
Kollar på Jerry Williams avskedsshow. Underbart. Sen in i bastun.

Musik
Är det kanske så att en transplantation kan upplevas som en resa på cykel, en cykelutflykt med damcykel? Krokig och dan utan tydligt mål.

Matti: Varför skrev du ”Utflykt med damcykel” i 15/16-takt? Lasse: Vägen var krokig och gropig, då blir musiken krokig och gropig. Utflykt med damcykel av Lars Hollmer. 

DAG 22

Orkar inte skriva.

Jobbigt. 

Allt är jobbigt just nu.

Hörs! 

DAG 23

Lika jobbigt idag... 

Hörs! 

DAG 24

DAG 25

DAG 26

DAG 27

DAG 28

DAG 29 

 DAG 30 

Segt här. Känns som att dagar och nätter sniglar sig fram. Stickningar i fötterna och dålig termostat i kroppen. Fryser och svettas fram och tillbaks. Trött hela tiden och orkar nog inte skriva något mer i dagboken...

 DAG 100

Tjenare!