Nytt blogginlägg (Vid sidan av...)
Vi tackar mamma Karin för ännu ett bidrag till bloggen "Vid sidan av..." som sedan sensommaren 2019 handlar om att försöka hantera sorgen efter att ha förlorat ett barn i allvarlig blodsjukdom
En månad har gått sedan förra blogginlägget och mycket har hänt. Eller ingenting egentligen. Vi kämpar på med sorgen och saknaden, det är ju så det är. Julen var ändå helt ok. Vi var hemma hos min mamma i Valdemarsvik, tog promenader i skogen och åt mat. Det var ju inte jul men det var ändå drägligt. Nyår var desto värre. Äntligen kunde vi säga farväl åt det värsta året i mitt liv! Men det var jobbigt!
Jag grät krampartat åt att börja ett nytt år utan min Mika. Hur ska det gå till? Vi firade inte som vi brukar, med egengjord sushi, utan vi åt några rester från dagen innan och såg en av Sagan om ringen-filmerna. Ändå nån sorts lättnad i att året är över, att vi nu skulle försöka gå vidare från det statiska tillstånd vi hamnat i.
13e januari fyllde jag år. Förra året fick jag ett litet kort av Anders, ett presentkort på oändligt antal Mika-kramar… Ni kan ju förstå att det var smärtsamt i år. Inget grattande från min största kärlek. Men även här gjorde vi så gott vi kunde, åt middag på en lite finare restaurang och såg på bio. Vi hade en datekväll helt enkelt, låtsades att vi inte kände varandra utan och innan och försökte ha det mysigt.
Och så skolstart. Nervös var bara förnamnet! Just det här att komma med i en ny grupp och inte riktigt veta hur och vad man ska berätta. Har jag barn? Jag valde att berätta för några i taget och sedan hela klassen i en presentation. Återstår att se om de undviker mig framöver eller kommer med frågor som sakta bryter ner mig.
För jag måste gå vidare. Inte från sorgen, för den kommer ju aldrig egentligen minska. Den ersätts av saknad och längtan, de smärtsamma flashbacks jag får kommer förhoppningsvis försvinna och ersättas av glädjeminnen. Men det händer att jag sitter på ett fik och gråter. Bittra ledsna tårar över livet som inte blev. När andra ploppar ut barn till höger och vänster och jag har förlorat min chans.
Men jag försöker fokusera på glädjen. På kärleken jag kände varje gång han kom in i rummet. På känslan av att ha ett barn som älskade mig.
Jag kommer fortsätta skriva här, åtminstone året ut. Vi har hans födelsedag och årsdag framför oss. På lördag är det 6 månader han gick bort. Men jag kommer inte skriva så ofta, jag måste grotta ner mig i plugget.
Måste skaffa mig en ny framtid.
Senast uppdaterad 01 juli 2020
Fler nyheter
Alla nyheter