Behovet av samverkan
Dagens bidrag till "Min historia..." lyfter fram det (ouppfyllda) behov av samverkan inom vården, något som särskilt drabbar den stora & växande skara multisjuka människor i Sverige idag
"ANONYM"
Jag lever med Polycytemia Vera (PCV), har högt blodtryck/hjärtproblem, lider av epilepsi och så vidare. Jag låg inne förra veckan efter ett epilepsianfall. Låg på MAVA under tre dagar och utreddes med högt tempo vilket var bra. Fick träffa infektionsläkare, hematolog, neurolog, medicinare och hjärtläkare. Talade med alla om en samordnad vårdplanering för min del. De var samtliga mycket oförstående om detta.
Jag har föreslagit att representanter för de olika specialiteterna kan träffas och dryfta min fysiska status, vad som planeras sett till fortsatt behandling samt kommande medicinering (för att säkerställa att medicinerna samspelar på ett bra sätt). Samtliga specialister var som sagt oförstående kring att ta fram en samordnad individuell vårdplan. De sa att det räcker att de kommer till avdelningen där jag tas in eller sköter mig hemifrån var för sig.
Hematologerna uppfattar jag som något pjåskiga eftersom jag ofta är ledsen. De ojar sig som sjutton - förstår det varit mycket, ja det gör ont, försöker göra det så bra som möjligt - jag har svårt att uttrycka pjåskigheten. Känner mig infångad på hematologen, till exempel under förra torsdagen när jag låg på sjukhuset. De passade på att göra en benmärgspunktion.
Neurologen jag hade kontakt med var otrevlig i sitt bemötande, vilket jag påpekade. Hon sa då att hon var konsult. Hon påtalade att jag hade fel om medicineringen men jag kunde läsa på 1177 om det var olika besked från andra neurologer. Det är allvarligt att det är så rörigt och kaotiskt inom sjukvården. Inte heller verkar det finnas någon samordnad vårdplanering som ju har potential att gynna inte bara patienter utan även vårdgivare och samhället i stort...
Även en del läkares otrevlig bemötande är alarmerande. Jag känner mig tillräckligt utsatt och maktlös på grund av de sjukdomar jag lever med, utan att läkare ska uttrycka makt och hävdelsebehov gentemot mig. Men personalen på golvet, särskilt sjukvårdsbiträden och sjuksköterskor, har i allmänhet mycket fint och behagligt bemötande. Stora kramar till alla Er som inte bara behandlar symtom utan också mig som människa!
Slutligen vill jag poängtera att jag trots detta får god vård som jag är tacksam för. Med det sagt vill det till att kämpa som patient när man är i sjukvårdens hägn! Bra kan alltid bli bättre...!
Senast uppdaterad 02 juli 2020
Fler nyheter
Alla nyheter